söndag 7 februari 2010

När jag jobbade, kom jag på att tänka på hur det var dendär dagen. den 23 december. då det hemska hände.
satt hemma hos ida, vi åt julskinks smörgås och drack julmust och tror vi hade chips o så.
hade en julklappsbytes kväll.
jag fick min av henne och hon fick sin av mig.
fick världens finaste tröja:)
vid 11 tror jag det var. så började jag packa ihop mina saker. för jag skulle dralla hemåt.
julafton dagen efter ju.
då tar jag upp telefonen som låg i väskan(brukar inte hålla på och kolla sms och så hos ida eftersom min täckning suger där)
såg till min förvåning att jag hade typ 6 missade samtal. och kanske 4 sms.
sms där det stod saker som " DU MÅSTE RINGA NU!!!!"
jag börjar nästan förstå vad som kommer att hända.
jag lånar idas telefon, ringer upp mamma. samtalet såg ut ungefär såhär:
jag: hej det är matilda
mamma: heeej..
jag: du hade ringt var det nåt speciellt?
mamma: det är så.. att mormor har gått och blivit död....
jag: DU SKÄMTAR MED MIG? SÄG ATT DU SKÄMTAR MED MIG.
mamma: nej.. jag är påväg och ska hämta agnes och kristina i himmeta. så ska vi åka och säga hejdå till mormor. vill du följa med?
jag: *gråter* JA! jag vill följa med.

så hämtar mamma mig ca 20 minuter efter det. under dom 20 minuterna har jag hunnit gråta slut på tårarna, vandrat runt i cirklar. smsat och blivit tröstad av ida.

går ut och hoppar in i bilen. där alla säger hej och kristina säger " det är väldigt bra att du har reflex matilda, man såg dig på långt håll"
jag kan inte säga någonting. för om jag hade öppnat munnen så hade allt brustit.
vi åker till mormors lägenhet. mamma och kristina pratar om minnen.
jag och agnes säger ingenting, men tårar rinner hela tiden.

vi kommer fram till boendet efter ett tag, går in. pratar med personalen som jobbar där.

och så går vi in. och där ligger min älskade mormor. på sin säng. med vita fina lakan, med ljus tänt på sängbordet och med bibeln liggande där. händerna är knäppta och hon har sina finaste kläder på sig. min mormor ligger där. min mormor som inte andas. hon bara ligger där med slutna ögon. jag bryter ihop. gråter, hulkar mig. snorar sönder.
vi sitter där, jag tänder adventsljusen som inte hunnit blivit tända.
jag klappar på mormor, min fina mormor.
jag ber till gud, jag ber och säger hur mycket jag älskar min mormor som inte längre finns.
sitter där en halv timme kanske.
sen går vi, jag blåser ut ljusen. och det var sista gången jag såg min mormor.
det var sista gången jag såg henne. min mormor.

mamma skjutsade hem mig, skulle va hemma med syskonen. medan hon körde tillbaka agnes ohc kristina till himmeta. den ensammaste kvarten i hela mitt liv. jag var så ensam och så rädd.

mamma och jag pratade när hon kom hem. sen sov jag inte. jag sov inte på hela natten.

mina tårar rinner nu, när jag skrev dethär. dom rinner som bara den. och jag är tom på ord nu.

jag saknar min mormor, jag vill ha henne här hos mig nu.

jag älskar dig.

1 kommentar:

Anonym sa...

åh gumman!:'( tårar.. du är så stark!! du vet vart jag finns, om du behöver prata, eller vad som helst! jag älskar dig hur mycket som helst!<333 / ida