torsdag 14 januari 2010

Begravningen idag, kan ha varit en av de finaste sakerna jag varit på i hela mitt liv. Cirka 30 personer som gråter, och saknar och vill ha tillbaka en och samma människa. Kyrkan smyckad med ljus och längst fram står kistan. Som man sedan lägger sin blomma på och tar ett sista farväl. Det är så himla overkligt. Jag grät redan utanför kyrkan. När britt kom och kramade mig, och jag såg hur en tår rullade ner för hennes kind. Då klarade jag inte av att hålla masken mera. Jag grät jag också. Eller inte så det rann ner. utan så det tårades i ögonen. Sen när vi kom in i kyrkan och jag såg kistan. då kunde jag inte andas och fick nästan en panikattack. När vi satt och väntade. när kyrkklockorna ringde och när ingrid spelade första psalmen. När prästen sa "gertrud är död" grät jag. När vi sjöng psalmen som är en bön, som mormor alltid tvingade oss barn att läsa när vi sov över där så grät jag. När prästen berättade om hennes goda mat och bakverk hon gjorde, och alla raggsockor och grytlappar hon stickade, då klarade jag inte mera. sista tio minutrarna grät jag hela tiden. När vi i slutet la blommorna på kistan och sa farväl, det måste vara det sjukaste känslan i hela världen. Allting bara kom på en gång. Det gick inte att stoppa gråten. Så himla sjukt. Och jag förstår fortfarande inte att hon inte lever. Men det man blev mest rörd över udner hela cermonin var när 50 åriga män grät, när dom snöt sig i sina näsdukar och torkade tårarna. Det går inte att se det utan att själv börja gråta.
Men cermonin var jättefin, som sagt en av de finaste grejerna jag sett i hela mitt liv.
En sån begravning jag tror mormor hade velat ha. så jag är jättenöjd.

Fikat efteråt var gott, och jag kopplade bort allt. och var överambitiös med allt hämtade av disken och all trevlighet. Men det kändes bättre. tror mormor skulle varit stolt över mig.

Jag saknar dig mormor, jag saknar dig så jävla mycket. Jag hatar att du inte finns här hos mig längre.

Men jag glömmer dig aldrig, och våra minnen tillsammans ska leva vidare i mitt hjärta.

Jag älskar dig gertrud åkerlund, mormor.

Inga kommentarer: