lördag 17 oktober 2009
Finns ingenting jag ångrar mera än detdär. att jag aldrig vågade. över ett år sen nu. och känns som minst 3. och jag kan fortfarande inte glömma dig. ber till gud fortfarande. jag vet inte vad det var för speciellt med dig. men mitt hjärna kan inte glömma dig. kan inte fortsätta leva såhär. det fungerar inte. jag kommer gå under då. sjunka mer och mera. fan vad jag ångrar att jag är jag, och inte någon annan. jag kommer fortsätta be till gudarna och försöka få ett mirakel att inträffa, så du börjar prata med mig. klarar inte dethär mera. kan inte gå vidare. du är fast i mitt huvud...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar